Ett samarbete mellan:

Förskolegårdar med tillrättalagd lekmiljö kan bidra till att könsrollerna förstärks. Den mest jämställda leken kommer fram när barnen får leka fritt i skogen och erbjuds olika möjligheter att utforska lekmiljön. Det visar en forskningsstudie som Eva Ärlemalm-Hagsér vid Mälardalens högskola har genomfört.

Att pojkar och flickor leker på olika sätt kommer knappast som en överraskning. Men hur de leker och vilken påverkan lekmiljön har på könsrollerna, det har nästan inte alls utforskats tidigare. Eva Ärlemalm-Hagsér har genomfört två forskningsstudier kring förskolebarn och genus. Fokus har varit att studera lekarna och lekmiljöerna för att se vilka mönster som framträder.

- Enligt läroplanen ska förskolan motverka stereotypa könsroller och könsmönster. Det är därför det blir intressant att studera på vilket sätt och om stereotypa roller och mönster visar sig bland barnen i skogsleken och på förskolegården, säger Eva Ärlemalm-Hagsér.

Hur förskolegården ser ut och vilken utrustning som finns där ger tydliga signaler till barnen om vilken lek som är tillåten och möjlig. Miljön speglar den pedagogisk filosofi och hur man på förskolan tänker sig att leken ska se ut. Inne tänker personalen pedagogiskt men de känner ofta inte samma krav när barnen är ute. Istället uttalar man ofta att barnen ska få leka fritt.

- Jag tycker att man ska vidga barns möjligheter. Man ska inte hindra pojkarna från att leka Stålmannen, men viktigt är att skapa möjligheter där både pojkar och flickor kan leka tillsammans och att en stereotyp rollfördelning utmanas. Det finns ibland en idé att man ska dela upp barnen i pojk- och flickgrupper för att pojkarna ska ”?träna”? kompetenser som flickor anses ha och flickor ”?träna”? kompetenser som pojkar har . Det tycker jag är fel för då befäster man i alla fall de stereotypa rollerna och problematiserar inte kön utifrån mångfald. Snarare handlar det om att personalen måste vara medveten och utifrån detta erbjuda barnen fler möjligheter.

Enligt Eva har en bra lekmiljö lösa material som inbjuder till olika användningar; lekredskap och material ska vara öppna och kunna lekas med på olika sätt. De ska helst också inbjuda till gemensamt utforskande. Då ger man flickor och pojkar möjligheter att leka tillsammans och minskar risken att det ena könet ”?äger”? området. Det här hämmas dessvärre på många förskolegårdar eftersom reglerna för säkra lekplatser leder till att man tar bort lösa lekmaterial som pinnar, däck, plankor och rör med hänvisning till säkerheten. Något som Eva Ärlemalm-Hagsér anser i många fall handlar om en övertolkning av reglerna.

- Det handlar om att lekmiljön ska vara utmanande för barnen, där de kan göra saker ihop utan att allt är tillrättalagt. En klätterställning erbjuder formaliserad lek och när barnen provat allt så är den inte lika kul längre.

Det gör alltså skillnad i hur barnen leker beroende på vilken plats de leker på. Skogen som lekplats inbjuder till mer fysiska lekar, som att barnen klättrar på stenar och träd. Här skiljer sig lekarna oftast inte åt och det verkar alltså som att leken blir något mer jämställd i skogen.

- Tyvärr får många barn mindre tid i skogen eftersom barngrupperna blir större och personalen färre. Skogen ger helt andra möjligheter, och det är den stora fördelen med skogen.